Matematikundervisningen i förskoleklassen har kommit alltmer i fokus vilket nog kan kopplas till de försämrade resultaten i grundskolan, men också till forskningen om lärande i de yngre åldrarna. Även om riktlinjerna är desamma för alla förskoleklasser kan traditioner och normer som styr utformningen av innehållet och förhållningssättet till undervisning skilja sig stort.
I ett klassrum förväntas eleverna arbeta enskilt i sina böcker, i ett annat används laborativt material i mindre grupper. Olika mönster byggs upp för hur undervisningen går till, hur man lär sig och vad som är viktigt att kunna.
I Problemlösning som utgångspunkt beskriver Hanna Palmér och Jorryt van Bommel en idé om hur all matematikundervisning i förskoleklassen skulle kunna utgå från problemlösning. I sin studie redovisar de hur elever fått arbeta med ett antal uppgifter från olika matematikområden. I projektet har de mött normer som på olika sätt stärker eller förhindrar möjligheterna att skapa ett problemlösande klassrum. De lyfter lärarens roll, betonar hur de undersökande arbetet, kommunikationen och de kreativa samtalen är avgörande för utvecklingen av det matematiska tänkandet.
Genom problemlösning lär sig elever föra matematiska resonemang, redogöra för frågeställningar, göra beräkningar och dra slutsatser. Exemplen i boken är valda för att de inte primärt fokuserar på antal, vilket gör läsningen spännande. De är hämtade från olika matematikområden som form och geometri, sannolikhet och tidsuppfattning. Varje avsnitt följer samma pedagogiska struktur; innehållet presenteras och följs av en introduktion av aktiviteten för barnen. Den kan innehålla enskilt arbete, pararbete, grupparbete och arbete i helklass och avslutas alltid med reflektioner i helklass, vilket ger läraren möjlighet att förstärka viktiga begrepp. Vi får ta del av en analys av vad eleverna lärt sig och förslag på förenkling eller fördjupning av problemet.
Författarna diskuterar också användningen av material: laborativa, fysiska och digitala verktyg. Eftersom materialet ska vara ett stöd är det viktigt med rätt material till rätt uppgift och som inte tar fokus från uppgiften. Nyttan och värdet beror på hur det används. Syftet är att eleverna ska lära sig abstrakta idéer. Material är därför framgångsrika när de blir onödiga för att eleverna ska förstå, menar författarna.
Genom att arbeta i par eller grupp kan olika idéer bli synliggjorda och eleverna kan hjälpa varandra att tänka längre. De kan få möjlighet att testa, jämföra och kanske ompröva sina idéer. Det kräver att eleven har tilltro till sin förmåga och en undervisning som inte fokuserar på rätta svar och ett enda sätt att lösa problem. Själva fundamentet för ett problemlösande arbetssätt är alltså att lärare och elever skapar ett klassrumsklimat där utmanande frågor kan ställas och kreativa och utvecklande samtal föras. Det i sin tur kräver kompetenta lärare som kan sätta in uppgifter i sitt sammanhang och i olika sammanhang se möjligheter till matematisk problemlösning.
Den här studien visar både hur idérik och varierad matematikundervisning kan vara, men uppmanar också varje lärare att reflektera över vilka normer som råder i det egna klassrummet.