I undervisningen av nyanlända ser vi kompromisser och tillfälliga lösningar överallt. Framför allt är lärarbristen stor. Men det får inte bli så att det temporära plötsligt är standard. Det har vi inte råd med.
Det tär att behöva vänta på att komma in i samhället. Varje dag som präglas av sysslolöshet, rädsla, utanförskap och frustration är av ondo, och det spelar ingen roll om man kommer från Aleppo, Akalla eller Arvidsjaur. Vi behöver alla något meningsfullt att göra och någon som tror på oss. Vi vill alla kunna stå på egna ben.
Därför är det lovvärt att Stockholms stad försöker korta ned tiden som ensamkommande gymnasieungdomar måste vänta innan de får börja på språkintroduktionsprogrammet. Målet är att ingen ska behöva vänta mer än fyra veckor. Även det låter ju som ganska lång tid för den som vill börja sitt nya liv, tänka på utbildning och jobb i Sverige, men bättre än den befarade väntetiden på elva till tolv veckor.
Sättet som Stockholm väljer att korta kön, det är däremot olyckligt. Från och med 2 februari har man löst det med att förkorta undervisningstiden från 22 veckotimmar till 17,5. Det är skillnaden mellan heltidsstudier och deltidsstudier. Dagens Nyheter skriver den 3 februari att elever på Sprintgymnasiet fått brev om att de nu endast kommer att få undervisning på förmiddagar, för att fler elever ska få plats på eftermiddagar. Rektorn, Hans Kristian Widberg, försäkrar att det är en temporär lösning och förklarar det med att skolan helt enkelt saknar både lärare och lokaler för att erbjuda heltidsundervisning åt alla som har rätt till det. Gymnasiedirektören i Stockholms stad, Jan Holmquist, menar att man måste väga intressen mot varandra. Så här ska det alltså vara under våren, ”för att beta av en puckel”. Eleverna får lita till personal på boenden eller till volontärer för att få exempelvis läxhjälp.
Det är bara det att temporära lösningar gärna blir permanenta. Utmaningen att ge alla barn förutsättningar att lyckas i skolan kommer inte att bli mindre i höst eller nästa vår.
Jag förstår att det inte är lätt. Men det är samtidigt beklämmande med alla dessa ”pragmatiska lösningar” och kompromisser. Det gäller verkligen inte bara Stockholm utan sannolikt en majoritet av alla Sveriges kommuner. Det är alltför vanligt med stora brister när det gäller undervisning för nyanlända barn och ungdomar, det har både Skolverket och Skolinspektionen konstaterat. Modersmålsundervisning, studiehandledning på modersmålet, sfi – på många håll saknas både behöriga lärare och resurser. Kommunerna vet att de bryter mot Skollagen, men företrädarna slår ut med händerna och frågar: ”Vad ska vi göra då? Vi gör så gott vi kan.” Jag kan förstå det. Men jag förstår också dem som säger: Det är inte gott nog!
Sedan 1 januari har reglerna skärpts när det gäller nyanlända elevers rättigheter. Bland annat gäller nu att en nyanländ elevs kunskaper ska bedömas skyndsamt. Resultatet ska ingå i underlaget för beslut om placering i årskurs, undervisningsgrupp, planering av undervisningen och fördelning av tid mellan ämnena. Eleven ska placeras i lämplig årskurs och undervisningsgrupp inom två månader.
Skärpningarna kanske inte är tillräckliga, men de är en bit på väg och innebär efterlängtade förändringar för många som arbetar med nyanlända elever. Dessvärre riskerar regelverket att bli något slags strävansmål för kommunerna. Det blev väldigt tydligt när vi fördjupade oss i ett tema om nyanländas lärande i Alfa, Pedagogiska magasinets systertidning som vänder sig till lärare i svenska, SO och språk (och här inkluderar vi även svenska som andraspråk, modersmål och sfi). I nummer 1/16 pratade vi dels med sva- och modersmålslärare som lyckas väl i sitt arbete, dels med lärare som är experter på att kartlägga nyanlända elevers kunskaper i olika ämnen, dels med forskare som jobbat länge med dessa frågor. Alla är överens om att det är en jätteutmaning för skolan, och att det bland annat kräver nya sätt att samarbeta lärare emellan. Men samtidigt betonar de alla vikten av att alla elever får en så bra start på sin skolgång i Sverige som möjligt.
För som Karin Sandwall, föreståndare för Nationellt centrum för svenska som andraspråk, säger i Alfa: ”Många nyanlända elever kommer att vara här lång tid framöver och behöver den bästa utbildning vi kan ge. Det handlar ytterst om integration och vilket samhälle vi vill ha, så det är viktigt vilka beslut som fattas nu.”
Att ge unga människor bästa möjliga förutsättningar att lyckas, det är inte bara det enda rätta ur ett mänskligt perspektiv. Det är även det samhällsekonomiskt smarta och det enda som verkligen i alla bemärkelser kan kallas en vinna-vinna-lösning.
Så vad kan man då göra i den situation som vi nu befinner oss i? En nyckelfaktor i ett längre perspektiv är naturligtvis att utbilda fler lärare i svenska som andraspråk och modersmål. Men många experter talar om vikten av att jobba på ”kortlång sikt”. Det måste till åtgärder som löser det akuta läget, utan att vara panikartade, och en strategi på längre sikt.
Det finns idéer. Sveriges kommuner och landsting vill exempelvis se att asylsökande med lärarutbildning ska få dispens att undervisa i sina ämnen på sitt eget språk i väntan på uppehållstillstånd och validering. Karin Sandwall vill se specialutbildningar för erfarna lärare, exempelvis riktade didaktiska utbildningar i andraspråksutveckling och flerspråkighet. Och senast i mars ska regeringens utredare lägga fram sina förslag till hur undervisningen ska organiseras så att kompetensen hos nyanlända med lärarbakgrund tillvaratas på bästa sätt. Utredaren har redan nu föreslagit att fjärrundervisning på entreprenad ska bli tillåtet, något som skulle kunna underlätta för kommuner som har stor brist på exempelvis modersmålslärare och studiehandledare.
Det känns med andra ord inte hopplöst. Men genom hela diskussionen om nyanländas lärande och situationen i skolan bär jag med mig Nihad Bunars ord från förra numret av Pedagogiska magasinet: Skolans givna utgångspunkt måste vara att alla elever kan lyckas. Det handlar om hur vi bereder dem möjlighet att göra det.
Ja, det är svårt. Och på ett annat plan: mycket enkelt.