På femårsavdelningen Kastanjen jobbar de med matematik i parti och minut, ute och inne, på väggar, golv och i påsar. I vardagssituationer, i samlingar – och som ett verktyg för relationsskapande.
Alla goda tingär tre, sägs det, vilket stämmer när det gäller hur femårsavdelningen Kastanjen på Jonslund förskola i Essunga kommun arbetar med matematik. Enligt förskolläraren Lena Karlsson har de tre grundtankar: miljön, att fånga tillfället i vardagssituationer och att använda matematik i samlingar.– Vi tänker jättemycket på miljön, att material och leksaker ska främja matematiken. Och så finns bokstäver och siffror lätttillgängliga, på väggar, på golvmattan, där barnen sitter och ritar och skriver. Ordning och reda är viktigt, att var sak finns på sin plats, säger hon.
På väggen finns stora kartor över Jonslund med omnejd, de är uppsatta på träskivor och enkla att plocka ner för närmare beskådning.
– I kartor är det massor med matematik. Det började med att barnen ville visa var de bodde och vi promenerade till så många som möjligt och fotade bostäderna – vi bad föräldrarna fotografera om de bor utanför samhället. Sedan ordnade vi kartor och satte upp fotona på dem, säger Lena Karlsson.
Barnen tycker om att lägga kartorna på golvet och diskutera: Vem bor närmast förskolan? Längst ifrån? Det var förstås mycket matematik i arbetet med att skapa dem: Hur lång tid tar det att gå till mitt hus? Åt vilket håll ska vi gå?
En annan väggprydnad är födelsedagstavlan i form av ett årshjul, även den är lätt att plocka ner. Tavlan ger upphov till mycket matteprat: Vem har fyllt? Vem ska fylla? Vem är äldst? Vilka fyller på sommaren?
– Ålder är intressant för barnen, de talar gärna om det och vi vill ta till vara på det matematiska tillfället. Därför låter vi också fotona av barnen sitta kvar hela tiden, säger Lena Karlsson.
Ett annat tillfälle där de fångar matematiken är i matsituationerna.
– Vi försöker ständigt utmana barnen, få dem att tänka till. Ber någon om fem köttbullar ger jag kanske tre – och frågar hur många fler de ska ha för att få fem, säger Lena Karlsson.
Även tillfället före måltiden – matkön – blir en matematisk utmaning. I stället för att stå på led får barnen välja en ”Barbapappa”-figur på golvet att ställa sig på. Figurerna har, liksom Barbafamiljen, olika geometriska former och färger och på varje finns även en siffra samt motsvarande antal prickar.
– Vi gör det till en lek. Först får kanske de som står på cirklar gå in i matsalen, sedan de som står på grönt, därefter siffran tre och så vidare. Siffrorna står i nummerordning för att barnen ska få möjlighet att lära sig tallinjen, säger Lena Karlsson.
En gång i veckan arbetar barnen med mattepåsar. Lena Karlsson håller den samlingen med halva barngruppen och den andra halvan har språksamling med kollegan Ulrika Johanson.
Påsarna är egenhändigt sydda och prydda med en siffra i guldband, från 0 till 12 samt siffran 100. De innehåller ramsor, sagor eller material som har med siffran att göra. Inspiration till påsarna har hon fått av Anna Thisners bok Matte på burk – en arbetsmetod från förskolan och sedan har hon kompletterat materialet med egna idéer.
Även i de övriga, dagliga samlingarna jobbar de mycket med matematik. När de håller omröstningar åskådliggörs barnens röster genom tabeller och stapeldiagram.
De brukar också ge barnen hemliga uppdrag, det kan vara att bygga så högt man kan med trästavar, mäta volymer, bygga geometriska former eller gå på cirkeljakt.
Barnen arbetar tillsammans i par men väljer inte själva sin kompis och tanken bakom är att skapa nya relationer.
– Gruppen är ganska ny och vi har jobbat för att få ihop den, på olika sätt ”tvingat” barnen att leka med någon de själva inte tänkt på. Det har fungerat bra, de trivs jättebra tillsammans nu, säger Lena Karlsson.
Ett annat exempel på att använda matematik för relationsskapande är att använda sifferlappar när man går på utflykt, det finns två lappar för varje siffra. Varje barn drar en lapp och de som drar ettorna går först i ledet, de som drar tvåorna näst först och så vidare. Barnen lär känna varandra och det är aldrig någon som inte blir vald.
Lena Karlsson kan inte nog poängtera hur viktigt – och dessutom roligt – det är att arbeta med matematik i förskolan.
– Att lära sig problemlösning är grundläggande. En del föräldrar glömmer bort matematiken eftersom de tycker lösningen är viktigare. Därför får det barnen lär sig i förskolan stor betydelse, säger hon.
Men som förskollärare behöver man också påfyllning av de egna kunskaperna, menar hon.
Själv blev hon förskollärare år 1984 och mycket har ändrats sedan dess, bland annat synen på barns lärande i matematik, därför har hon fyllt på med bland annat en högskolekurs.
– Man behöver uppdatera sig. Efter utbildningen fick jag ett helt annat tänk, insåg till exempel att det är bra för barnen att höra geometriska benämningar – även om de inte behöver lära sig dem. Och jag fick upp ögonen för att matematik är så mycket mer än att bara räkna. Att det kan vara att bygga lego, skapa och leka, säger hon.