Låt lärarna slippa myndighetsuppdraget

Lärarens uppdrag kan delas in i tre delar: myndighetsuppdraget, det pedagogiska/didaktiska uppdraget och det sociala uppdraget.

Myndighetsuppdraget består av att, med utgångspunkt i styrdokument utfärdade av regeringen, välja ut vad undervisningen ska innehålla, hur examinationerna ska utformas och hur de ska bedömas.

Det pedagogiska/didaktiska uppdraget består av att förbereda och driva undervisning samt att fortbilda sig pedagogiskt och i de egna ämnena. Detta är lärarens kärnuppdrag.

Det sociala uppdraget består av mentorskap, värdegrundsarbete och att upprätthålla ordningsregler.

I den svenska skolan har läraren stora möjligheter att själv välja både undervisningsinnehåll och hur examinationerna ska utformas och bedömas. I många andra länder är läraren i betydligt större utsträckning frikopplad från myndighetsuppdraget genom strikta kursplaner, nationella examina och externt rättade prov eller betygscensorer.

Det finns tre starka skäl till varför även svenska lärare bör fjärmas från myndighetsuppdraget. För det första: det leder till större fokus på kunskap. Att låta samma lärare som undervisar en elevgrupp ensam sätta deras betyg, skapar en rättsosäker situation där läraren ständigt utsätts för påtryckningar från elever, föräldrar och rektorer att försvara sitt val av innehåll, sina examinationsformer och sin bedömning.

Är den undervisande läraren i stället frikopplad från myndighetsuppdraget, flyttar elevens fokus från att förhandla med läraren till att vilja ta del av hens kunskapsförmedling för att klara examinationerna. För lärarens del blir det av samma orsak svårare att undvika centrala delar av kursinnehållet, lägga nivån för lågt eller högt, eller korrigera sina bedömningar för att kompensera för påtryckningar eller bristande undervisning. För skolor blir det samtidigt klart besvärligare att konkurrera med hjälp av överbetyg, vilket är vanligt i dag.

För det andra: en lärarkår utan myndighetsuppdrag skapar en mer rättssäker och jämlik skola. Amerikanska, brittiska och israeliska experimentstudier visar till exempel att lärare generellt favoriserar flickor framför pojkar i betygsättningen, undantaget i matte där förhållandet är det motsatta. Andra sätt att utsätta elever för orättvis behandling är genom att ha låga förväntningar, ställa ojämlika krav eller överbetona talang på bekostnad av hårt arbete – alla saker som den OECD-rapport om den svenska skolan som publicerades i maj 2015 tar upp som akuta utvecklingsområden.

För det tredje skulle det stärka lärarnas status. När läraren inte företräder ett skolsystem som har monopol på den kunskap som ska läras ut och bedömas, blir hen utbytbar. Hur många svenskar skulle acceptera att planet de flög med rattades av en steward eller godkänna att opereras av en sjuksköterska? Sannolikt ingen alls. Antalet svenskar som accepterar att en obehörig lärare undervisar deras barn är däremot betydligt fler. Det kan verka attraktivt att som lärare få lägga upp sina kurser själv, men priset för friheten betalas i form av låg status och låg lön. Följden blir också att skolan får svårt att rekrytera de bästa studenterna till läraryrket.

Jag uppmanar därför regering och riksdag att ålägga Skolverket att göra följande:

Fastställ antalet examinationer i varje ämne i årskurs 6–9 och varje kurs på gymnasiet. Bestäm vilka ämnesområden merparten av examinationerna ska behandla och hur de ska utformas, skriftligt och muntligt. Gör regelbundna stickprov där nationella prov rättas externt. Gör samma sak i ämnen/kurser som saknar nationella prov, men då i form av centrala prov på enskilda delmoment. Utveckla Skolverkets bedömningsportal så att lärare kan få inspiration till hur examinationer kan utformas och bedömas, och uppmana lärare till sambedömning. Ställ krav på att skriftliga examinationer ska bedömas anonymt och helst digitalt (då försvinner den ofta könsbundna handstilen). Elever bör också skriftligt kunna överklaga bedömningar på enskilda examinationer till skolans ämneslag. Förse varje ämne/kurs med färdiga kvantitativa mallar för betygsättning (enskilda examinationer bedöms kvalitativt och formativt), där lärarna rapporterar in elevernas resultat efter varje examination samt för lektionsprestation under läsåret/kursen. Slutbetyget sätter sig då självt på lika grund för alla. Granska och bestraffa skolor vars slutbetyg kraftigt avviker från resultaten på nationella och centrala prov.

Genom att i större utsträckning än i dag frikoppla läraren från myndighetsuppdraget tar staten ett ordentligt ansvar för den betygsättande delen av skolan, vilket i förlängningen leder till att lärarkåren kan fokusera på det pedagogiska/didaktiska kärnuppdraget och eleverna på kunskapsinhämtning. Så skapar vi en kunskapsorienterad, rättssäker, jämlik och bättre skola.