Olika lärande kräver olika undervisning

Fil dr Emil Bertilsson skriver en tänkvärd och viktig artikel i Pedagogiska magasinet nr 3/15, under rubriken Gräddfil till kunskap i vinnarskolor. Men när han tar upp frågan om ”cream skimming” bör emellertid ett par frågetecken rätas ut.

Bertilsson säger om ”cream skimming” att det innebär att ”de mest kvalificerade lärarna koncentreras till mer prestigefulla skolor. [---] Givetvis leder detta i förlängningen till vinnarskolor och förlorarskolor”, skriver han, och hävdar att ”vissa skolor är väldigt framgångsrika både vad gäller att rekrytera duktiga elever och högkvalificerade lärare. På dessa skolor finns inte ordningsproblem, elever kommer i tid till lektionerna och presterar också väl vad gäller betyg och nationella prov.”

I de här raderna ligger ett antal av Bertilsson oredovisade antaganden. För honom framstår de ”givetvis” som självklara, samtidigt förblir de av något skäl oredovisade i texten. Men de har enastående betydelse för de slutsatser som han drar.

Bertilsson talar om ”duktiga elever” och om ”högkvalificerade lärare” utan att nämna vad som utmärker sådana – annat än att de tillsammans bidrar till att ordningsproblem i skolan är något okänt, att eleverna håller tider och att de gör goda resultat. Vad kan vi mer begära av ”duktiga elever” och ”högkvalificerade lärare”? Det kanske räcker med just de tre kriterierna? De som inte fyller dessa förtjänar inte omdömet ”duktig” eller ”högkvalificerad”. Ibland är det enkla det rätta, men förenklingar blir inte sällan fel.

Det som Bertilsson inte tar upp, och som den politiska diskussionen undviker, är kombinationen mellan ”duktiga elever” och okvalificerade lärare (om sådana finns). Han säger heller inget om mötet mellan elever som inte är duktiga (om sådana finns) och ”högkvalificerade lärare” och undviker resolut att uttala sig om kopplingen mellan elever som inte är duktiga (om sådana finns) och okvalificerade lärare (om sådana finns).

Problemet är att Bertilsson, många skolpolitiker samt nu även Skolverket gör antagandet att kvalificerade lärare endast blir kvalificerade om de möter duktiga elever. Den rådande uppfattningen tycks vara att det är elevernas val av skola som bidrar till att det uppkommer ”vinnarskolor” och ”förlorarskolor”.

Om det stämmer kan det bara bero på att lärarna endast förfogar över en enda huvudmetod i undervisningen. Den metoden passar bara de ”duktiga eleverna” av det skälet att de lär sig på ett sådant sätt att det dockar allra bäst med undervisningsmetoden. Om alla lärare däremot utgår från en följsam och varierad undervisningsmetod, som innebär att det är kunskapen om elevernas lärande som avgör val av undervisningsmetod, skulle vi skapa skolor där lärare och elever i respektive skola arbetar på vitt skilda sätt. Skillnaderna skulle bli helt beroende av den variation i lärandet som eleverna är bärare av.

Det är svårt att förklara skillnaden mellan elevers resultat i olika skolor om man inte gör antagandet att lärare undervisar på i stort sett samma sätt. Huvudmetoden passar vissa elever bättre än andra och de samlas nu i några få skolor som gör utmärkta resultat. Bertilsson kallar dessa för ”vinnarskolor”. Om lärare i andra skolor arbetar med samma huvudmetod som kollegorna i vinnarskolan, och om eleverna då gör sämre resultat och kallas ”förlorarskolor”, måste slutsatsen bli att lärarna i de båda skolorna arbetar med samma huvudmetod men att eleverna lär sig på olika sätt.

Om det stämmer, då gäller tesen: En huvudmetod i mötet med varierade lärandemetoder hos eleverna ger svagare resultat, varierade huvudmetoder i mötet med varierade lärandemetoder hos eleverna ger bästa resultatet.

Vi tycks alla vara överens om att elever i skolan lär sig på olika sätt. Om lärare anpassar undervisningen efter kunskapen om hur eleven lär sig det den ska i skolan, blir undervisningen på samma gång helt olika i skilda skolor. Så måste det vara om det är elevernas lärande som ska styra lärarnas val av undervisningsmetoder. Så måste det också vara om alla ska kunna göra goda resultat, komma i tid och inte busa i skolan.

De lärare somär ”högkvalificerade” är då de som inte i första hand utgår ifrån kön, socialgrupp, etnicitet, Salsa-statistiken eller ens vad eleven heter i efternamn. De utgår i stället ifrån kunskapen om elevens lärande och anpassar undervisningen efter exakt den kunskapen. När så sker kan Bertilsson och andra undvika att prata om vinnarskolor och förlorarskolor och om duktiga elever och högkvalificerade lärare.